Next to normal

När jag och Andreas gick i Pridetåget i somras, förbi Stadsteatern, såg vi reklam för en uppkommande "rockmusikal med Lisa Nilsson", och började prata om 1. hur mycket vi älskar Lisa Nilsson och 2. att vi måste gå på "rockmusikal". När jag fyllde år i slutet av augusti fick jag vad jag först trodde var en cd-skiva med Lisa Nilssons genombrottsalbum Himlen runt hörnet och blev asglad, började tacka. Sen slet jag upp fodralet för att titta i skivhäftet och upptäckte att det bara var en bit utskriftspapper, och att det inte fanns en skiva i utan TVÅ BILJETTER TILL NEXT NORMAL, alltså rockmusikalen. I tisdags var vi och såg den och det var heeeeeelt fantastiskt! En mörk rockmusikal? Ja! med Lisa Nilsson, den drottningen. Jag skulle kunna gå så långt att jag säger att hon ensam bär hela föreställningen. Hon har en helt lysande närvaro och sjunger magiskt bra. Alla skådespelare i föreställningen sjunger såklart bra, jättebra till och med. Men det blir väldigt tydligt att vissa röster klarar av att projicera känslor starkare. Om inte Lisa varit med (Dan Ekborg är också bra) finns risken att hela uppsättningen hade blivit Wallmans show. Nu är det 2.35h bita sig i kinden för att inte börja gråta.

Köp biljetter här, ni som också älskar Lisa.