Cirkusrecension: Brazil Jack 

Kvällen börjar med ett skyfall som försenar premiären med en knapp timme. Men inget kan stoppa en cirkus, som man brukar säga, och strax därefter öppnar tältet portarna till Brazil Jacks popup i Tantolunden.

Det enda djuret vi ser under hela kvällen är en skrämd hare som hoppar förbi graffitiväggen strax utanför cirkustältet, och det säger egentligen allt om Cirkus Brazil Jack anno 2026. Djuren är borta, kvar finns människan. Inte helt olikt Mathias Dahlgrens satsning Rutabaga, där allt animaliskt ströks från menyn för att istället låta hantverket stå i centrum.

Kvällen öppnar med något som mest liknar en amuse bouche. Cirque du Soleil-kändisen Susan Jasters svävar i en kristallkrona till tonerna av The Weeknd. Elegant, välkomponerat och precis lagom sexigt för att papporna i publiken ska räta lite extra på ryggen. Sedan kommer Willy Colombaioni från Italien, mannen med 57 världsrekord i jonglering. Det är tekniskt oklanderligt, men ganska förväntat. En habil snacksbricka. 

Inspector Gadget dyker därefter upp på en monowheel. För några år sedan hade det varit en clown, men 2026 är det här tydligen de sminkade männens evolution. Det fungerar bättre än väntat. Gadget avlöses av en 17-åring som klättrar i rep som om tyngdlagen knappt existerade. Det är förvisso väl genomfört men hittills hänger rätterna inte riktigt ihop.

Precis som på Operan bryts föreställningen för en halvtidspaus, med den enda skillnaden att det förbeställda champagneglaset har bytts ut mot ett evigt köande till popcorn och sockervadd. Högtalarna bjuder på något som låter som Mahala Rai Banda via Temu. En spellista man inte skulle Shazama om man så var stammis på Pinchos. Men strax efter pausen händer något vi aldrig hade förväntat oss. 

Först ut är det syskonsöta trapetsparet Duo Trapecios som levererar en stabil mellanrätt. Föreställningen är kanske inte direkt revolutionerande, men välbalanserad. Duon bygger upp till vad vi där och då tror är kvällens huvudrätt i form av Perla, fotjonglören. Liggande i något som ser ut som en gynstol från helvetet kastar hon tunnor, bord och eld mellan fötterna likt en Messi med ambition att vinna skytteligan. 

Två frivilliga från publiken får därefter agera palate cleanser innan en man gjord av gummi serverar en klassiker i cirkussammanhang. Såklart en aning svårtuggad, men väl utförd.

Här hade kvällen kunnat ta slut med ett ljummet betyg, men nej då vaknar köket till och skickar ut något som knappt står på menyn. Fem fucking motorcyklar i en globliknande bur som öppnas om vartannat. Barnen skriker och föräldrarna håller för munnen samtidigt som all eventuell kritik mot den första akten blir irrelevant. Cirkus Brazil Jack hittar sitt eget språk. 

Cirkusdirektör Trolle Rhodin gör egentligen inte mycket mer än att dra i några rep och spruta eld i finalnumret, men effekten blir densamma som när Melker Andersson en gång gick ut i köket på F12 och skruvade upp smaken ett halvt varv. Hatten av.