Dirty Dancing

Trots att det är textbaserad performance hon gör, förmedlar Malin Axelsson även något ordlöst och fysiskt i sina soloföreställningar. Det är något med att framföra komplicerade saker på ett enkelt sätt, utan att de förlorar i komplexitet, snarare tvärtom. Ackompanjerat av egna texter får vi se henne kliva fram ur hörnet, träna för att bli stark och ocharmig, loska i en mugg och ägna sig åt närstudier av filmen Dirty Dancing. Framför allt karaktären Baby, en åttiotalsfilmisk generationsfigur, som vi kanske aldrig egentligen kom riktigt nära? Plötsligt tar man den populärkulturella referensen på allvar och blir märkligt rörd.