EN KVINNAS RÖST -- VOX HUMANA

Anders Friberg är en av Göteborgs mest beundransvärda regissörer. Inte för att han alltid gör helgjutna föreställningar eller ens alltid är särskilt intressant. Men han har en allvarlig, nästan lite religiös inställning, till klassikerna. Ger sig ofta på dem, inte sällan de mest komplicerade, och förlitar sig på att de fortfarande har en allmängiltighet, att de fortfarande kan skaka om och berätta något nytt. I december sätter han så, tillsammans med sin bror Johan som spelar den enda rollen, tänderna i franske modernisten Jean Cocteau. Friberg har vänt upp och ned på pjäsen -- monologen skrevs ursprungligen för en kvinnlig skådespelare -- för att undersöka mannens vekaste sidor. Vilket passar brorsan perfekt. Johan Friberg tog sig nämligen, enligt ryktet, in på scenskolan med en utsökt tolkning av Blanche DuBois i Linje Lusta.