Förväntningar har en förmåga att grumla berättandet
För fem år sedan gick Lilith från teater till bildkonstperformance. Elin Lundgren och Petter Pettersson som driver Lilith är i mars aktuella med sitt största gemensamma verk någonsin, HeadHouse. Med åren har de blivit experter på storskaliga liveupplevelser med massa aktörer – hur lyckas de? Jag tänker till, det är inte konstigt att deras verk är svårlästa för mitt teateröga. De använder andra metoder än en teater. De utgår aldrig från text utan från konstnärens egen berättelse. Arbetet delas inte upp mellan regissör, skådespelare, scenograf och så vidare. Så vad har hänt med Lilith på fem år? Hur vill de möta publiken? Jag frågade.break
Senast ni gjorde ett stort gemensamt verk på Lilith var 2009. Vad har hänt med ert konstnärskap sedan dess? – Det är svårt att säga, drivkraften att göra konst har varit densamma i många år, men jag tror att vi litar ännu mer på betraktaren nu och är mer orädda.
Vad var ni rädda för? – Vi var kanske mer rädda för att dra igång ett stort projekt. Det känns som om 20-30 aktörer är ett hanterbart format idag. Det hade nog skrämt oss lite för fem år sedan.
Titeln på det kommande verket är en term från transportsektorn. Ett head house är delarna på exempelvis en tågstation som inte har med tågen att göra, som toaletter, trappor och väntrum. Dessa platser, som man gärna stressar förbi, har konstnärerna tolkat som icke-platser som öppnar för nya tankar.
Verket utspelar sig i ett labyrintsystem. Vad lockar er med labyrinten? – Det är nog möjligheten att tappa kontrollen, i detta fall orienteringen, att bli lite vilse. I HeadHouse leker vi mycket med kronologin, där är en labyrint bra. Betraktarna kan läsa verket från flera olika håll och hitta sin egen tolkning på vad de ser.
Det finns en tradition och framför allt en kliché om att livesituationen i performance ska vara farlig "på riktigt". Exempelvis att artisten skadar sig, gråter eller bajsar på riktigt. Det här syns inte i de verk som visas på Lilith. Varför inte? – Vi är nog helt enkelt inte så intresserade av den typen av performance. Vi visar bara det vi själva tycker är intressant och jobbar mot klichén, på sätt och vis. Bland annat försöker vi muta in begreppet bildkonstperformance. Sedan får det gärna vara hur farligt som helst, men det är svårt att generalisera. Bajs, blod och gråt kan ju funka om det görs bra. Problemet är att det gjorts så många gånger i så många år att det är svårt att hitta en bra stig som inte är söndertrampad.
Vad kan någon som aldrig tidigare varit hos er förvänta sig av ett besök? – Helst ska man inte ha några förväntningar alls, det brukar bara ställa till det. Vi fick en rätt kul recension efter vårt event i somras med rubriken ”Välgjort utan provokationer”. Det är en typisk produkt av att hen hade förväntningar på vad hen skulle få och på vad performance ska vara. Förväntningar har en förmåga att grumla berättandet.
Vad förväntar ni er av er publik? – Vi vill att betraktaren ska känna sig fri att tänka och tycka vad den vill. Sedan kräver vi å andra sidan fokus och koncentration av betraktaren. Därför bokar vi till exempel aldrig stora grupper. Det är hopplöst att ha publik som inte själva valt att komma.
Ja, välj själva! Med eller utan ett besök i HeadHouse står en fullspäckad scenkonstmånad framför er.
1 Teaterns dag Olika scener i Malmö, den 24 mars
En gång om året förverkligas en våt dröm för alla som önskar att teater var en del av en levande gatukultur. Du strosar runt, slinker in på en teater, tjyvlyssnar på en eldig diskussion. Framåt kvällen hånglar du dig igenom efterfesten på Moriskan.
2 Dubbelt upp av Cullbergbaletten Dansstationen, Södergatan 15 i Malmö, den 2 och 3 april
Det världsberömda kompaniet visar två verk inom loppet av ett dygn, överlevnadsprovet True Stories of Castaways and Other Survivors och kausalitetsleken The Way Things Go.
3 Psykoterapi x5 Månteatern, Stora Södergatan 64 i Lund, till och med den 13 maj
Samtalet som botemedel och dramatiken som tröst? Förra året inleddes samarbetet med psykoterapeuten Ann-Sofie Bárány och nu har ytterligare två erfarna psykologer skrivit fem pjäser om gåtfulla fall av psykisk ohälsa till teatern. Dessutom mängder av publiksamtal och föredrag hela våren.