Förväntningens tjusande kraft
Foto: Oskar Allerby
Ny säsong betyder nya förväntningar. Så även i teatervärlden. Omärkligt har man förträngt vad som utspelades för bara några månader sedan, hittat tillbaka till en naiv tro om att något helt nytt är på väg att hända.
Ja – som vad? Vad kan vi förvänta oss ska vara annorlunda när vi återigen kryper runt bland olika teateretablissemang i stan? Mer av samma fast nytt? Frågan är retorisk, såklart. Osäkerheten och förhoppningen skapar själva tjusningen. Däremot tycker jag att vi – du och jag som publik – har rätten att kräva att teatervärlden står på tå, nervöst och självsäkert om vartannat, för att leverera det som brinner just idag. Att åtminstone i sin vision bryta ny mark är att vara klyschigt disciplinerad i rätt riktning. För precis som den bittre alltid hittar en föregångare att gilla bättre, blir den historielöse ständigt hänförd av stundens chimär. Någonstans däremellan skapar vi grogrunden för att beskriva omvärlden med precis den exakthet vi behöver för att överleva. Att acceptera rätten att kräva denna exakthet är att acceptera kravet på bra teater.
1 Skalv
Premiär på Folkteatern den 11 september
Ända sedan Lars Norén bestämde sig för att packa ett par slitna resväskor och plötsligt finna sig i rollen som konstnärlig ledare på Folkteatern har teaterdiskussionerna i stan varit lite hetare, lite mer frekventa. Egentligen är det dock först nu det är upp till bevis. Norén levererar suggestiv nyskriven dramatik om att inte våga lyssna, att ur rädsla skapa oförmåga. Hur går det när vi slutar prata med varandra? Journalistkåren lär samlas och publiken följa efter – intressant ska det i alla fall bli.
2 En midsommarnattsdröm
Premiär på Teater Sesam den 8 september
Nere i källaren på Chapmans Torg har en sagovärld växt fram under våren. Väggarna har draperats i grönt skogsskimmer, maskerna förvandlat människor till parallella existenser. Shakespeares klassiska förväxlingskomedi har återigen fått förlängt och omarbetat liv. Just i kombinationen mellan det skört vackra, det manipulerande mörka och den fascinerande träffsäkra humorn skapar ensemblen en flerdimensionell värld långt bortom en källarlokal i Göteborg. Jag tänker gå dit och gladeligen försvinna in i den.
3 En timme kvar
Premiär på Teater Trixter den 22 september
Thomas Tidholm är en av Sveriges allra mest älskade poeter. Inte konstigt då att Teater Trixter slår på stora djungeltrumman när det närmar sig urpremiär för den pjäs Tidholm har skrivit exklusivt för ensemblen. Redan 2007 inleddes samarbetet som nu kröns med en absurd kreation om det allra mest essentiella i livskampen – rädslan för mötet med döden. Roger, dramats mittpunkt, går från att känna sig fullt vital till att från en läkare få reda på att han bara har en timme kvar att leva. Nattsvart och komiskt i en lockande kombination.
4 Babel
Premiär på Stadsteatern Nya Studion den 17 september
Varje år när Nobelpriset i litteratur skall delas ut råder en nästan rörande samstämmighet bland gemene man (intresserad eller inte!) att ”nu är det dags att ge priset till någon man känner till”. Astrid Lindgren postumt till exempel. Själv baxnar jag vid det löjliga i tanken. Med risk för mitt liv. Elfriede Jelinek fick priset 2004 och är kanske en av de svårare pristagarna på senare år. Samhällskritiken i hennes verk är bitande, avgrundsdjup. I den här pjäsen, som tar avstamp i den amerikanska invasionen av Irak, letar man efter krigets kärna – det djuriska, imperialistiska men också konsten. Diskussion och fullt av perspektiv i regi av Mellika Melouani Melani.
5 XPSD – Exposed and Divided
Spelas på Pusterviksteatern den 23-24 september
Jag gillar oväntade samarbeten. Nu är ju inte kombinationen Kenneth Kvarnström (koreograf) och Jukka Rintamäki (rockbandet Silverbullit) helt ny. De båda har tidigare jobbat tillsammans med föreställningar på bland annat Norrlandsoperan, men det finns något fräscht, lockande med just det här projektet. Kanske är det de fantastieggande kostymerna någonstans mellan 1600-tal och smutsig 77-punk. Kanske är det den utlovade inre kampen, den frivilligt ofrivilliga exponeringen av dansarnas inre och yttre.