Så som det alltid har varit – en gång till
Dance'n'Bass. Foto: Joel Brindefalk
Plötsligt är det som att vi inte vill använda våra hjärnor längre. Du vet, liksom bara ”ta det lugnt”. Allt är ”inte så allvarligt”. Det ”kan väl vara kul”. Visst, helt okej med mig! Att ha kul är per definition kul. Å andra sidan är det svårt att inte fråga sig varför den teater som spelas under sommarmånaderna i princip utan undantag består av samma gamla klassiker, år efter år. Dominerar gör komedier och farser, gärna med kända skådespelare och gärna gammalt som gatan. Verken i sig har givetvis inneboende kvaliteter, men varför blir det så att vi i vårt ledighetstöcken bara verkar vilja ha det lättsmälta? Och än värre: är det lättsmälta samma sak som det gamla, det konserverande trygga? In med mer stimulans. Ledighet är inte ett stilla-stående.
1 Dance’n’Bass
Spelas på Pustervik den 26–27 augusti
Konceptet verkar onekligen spännande: en kontrabas och en dansare framför verk i stunden, tillsammans. Festivalen Dance’n’Bass drog igång 2008 och har växt för varje år. Den här gången möter vi dansare från åtta länder. Det är i mötena som det intressanta uppstår: Japansk butoh-dans möter holländsk friform. En sjungande norsk kontrabasist möter en av Göteborgs mest erfarna improvisations-dansare. Ett sätt att sparka igång hjärnverksamheten efter sommarledigheten.
2 Fadren
Premiär på Tofta Herrgård, mellan Göteborg och Marstrand, den 15 juli
Tofta Herrgård, en idyllisk miljö strax norr om Göteborg, fortsätter att mata på med August Strindberg. Anledningen sägs vara det hundraårsjubileum sedan författarens död som infaller nästa år. Förra sommaren gav man sig framgångsrikt på Fröken Julie och nu väntar en batalj med Fadren. Verket i sig kan väl knappast ha undgått någon som följt teaterscenen en tid, men det som kan ge en unik vinkel den här gången måste vara miljön. Roadtrip?
3 Kung Lear
Premiär på Nöjeshallen, Varberg, den 6 juli
Apropå klassiker. 123 Schtunk snarare utnyttjar än vördnadsfullt hyllar sina Shakespeare-klenoder. Visst, Kung Lear lär dyka upp under kvällen men frågan är varför och hur? Kommer han att använda sitt kontokort? Vaska champagne? Diskutera morgondagens pensionssystem? Det enda som är riktigt säkert är att publiken kommer att vrida sig av skratt och att du garanterat glömmer bort vad Kung Lear egentligen handlar om. Väl värt 40 minuter på motorvägen.
4 Lorden från gränden
Premiär på Gunnebo Slott den 13 juli
Gunnebo Sommarteater firar tio år i år. Jag blir inte helt exalterad när produktionen väljer att göra en ”riktig skrattfest” med Claes Malmberg, Claes Månsson och Stefan Ljungkvist (1994 någon?), men miljön är inbjudande och pjäsen, som är en drift med den viktorianska engelska överklassen, har säkerligen en del goda poänger.
5 Attila
Premiär på GöteborgsOperan den 20 augusti
Attila, Hunnernas kung på 400-talet, är en mytomspunnen person. Vilken dreglande krigshistoriker som helst går igång på hans en halv miljon man starka armé som drog in över Gallien år 451. Tråkigt nog fick Attila aldrig riktigt njuta av sina framgångar då han trillade av pinn på sin egen bröllopsnatt knappt två år senare. Illa! Italienaren Giuseppe Verdi målade sin bild av krigsmaskinen i en opera från 1846 som nu spelas två kvällar på GöteborgsOperan. Storslaget, så klart.