Zombie eller vampyr, det är frågan

”Kan mitt finger ramla av?” ”Kan jag få äta på en arm?” ”Får jag vara en deg?” Frågorna är många och bitvis udda när Lilith Performancestudio håller auditions för zombier och vampyrer inför Jillian McDonalds skräckfilmsinfluerade megaperformance i bokskogen.”Kan mitt finger ramla av?” ”Kan jag få äta på en arm?” ”Får jag vara en deg?” Frågorna är många och bitvis udda när Lilith Performancestudio håller auditions för zombier och vampyrer inför Jillian McDonalds skräckfilmsinfluerade megaperformance i bokskogen. –Jag var livrädd för skräckfilmer förut. Jag höll för ögonen.

Performancekonstnären Jillian McDonald skrattar och skakar på huvudet.

–Jag gillar inte ens berg- och dalbanor! Jag kunde inte fatta att folk ville utsätta sig för något sådant. Men jag började läsa om skräckgenren, studera subkulturer och fangrupperingar. Undan för undan kom skräck och populärkultur att utgöra ett allt viktigare inslag i mitt konstnärskap. Kanske för att få kontroll.

Vi sitter i Lilith Performancestudios lokaler på Sofielund i Malmö och eftermiddagens första audition för zombier och vampyrer ska precis börja. Det har varit några intensiva dagar sedan Jillian anlände från New York. Resultatet av hennes drygt månadslånga vistelse ska bli en performance i megaformat.

–Vi har varit ute och hittat några perfekta platser, berättar Elin Lundgren, konstnärlig ledare på Lilith. Det var liksom redan färdiga vampyrhyddor!

Under tre dagar i slutet av maj kommer besökare att bussas ut till bokskogen, för att i smågrupper gå en timslång tur i natten, fylld av iscensatt skräck.

–Det ska vara som att stiga in i en film, berättar Jillian. Men vi har rensat bort all handling i traditionell mening och behållit monstren. Zombier och vampyrer är skräck-genrens mest välkända karaktärer. Alla vet hur de ser ut, hur de låter, hur man dödar dem och så vidare. Men de syns aldrig tillsammans.

Närmare 75 skådespelare kommer att delta. Och idag är det alltså audition för några av dem.

Vad är folk mest intresserade av att gestalta?

JILLIAN: Hittills zombier! Vampyrer är nog mer populära hos tonåringar. I San Francisco och Toronto finns det tusentals människor som klär ut sig och deltar i zombie-walks.

ELIN: Det är viktigt att skådespelarna är professionella. De får inte spela över eller vara komiska. Vissa har frågat så konstiga saker: ”Kan mitt finger ramla av?” ”Kan jag få äta på en arm?” ”Får jag vara en deg?”

Jillian ser frågande ut och kollar om hon hört rätt: Dough? As in bread-dough?

Elin nickar och tar ner en lång vit kjol från en klädstång.

–Den här skulle funka! Den syns bra i mörker.

Och blod syns bra på vitt. Var får ni alla kläder ifrån?

ELIN: Stadsmissionen sponsrar. Sminket får vi hjälp med från bland annat folk som studerar till sminkörer. Och så har vi köpt kontaktlinser till alla!

Vad ställer ni för krav på besökarna?

ELIN: Vi är noga med att ingen får ha med sig ficklampor, mobiler eller kameror.

JILLIAN: Många händelser är subtila: Ett vinddrag, ett barn som gråter eller känslan av att vara förföljd. Skogen är perfekt för det. Vi har ingen skog i New York, ju.

Några skådespelare har kommit och står och väntar på att klockan ska bli ett.

JILLIAN: Man kan ganska lätt se från början om de vill spela zombier eller vampyrer. De är så olika: Zombier är hemska, starka och brutala. Vampyrer är sofistikerade och har attraktionskraft.

Elin välkomnar skådespelarna och börjar med en presentation där de får berätta vad de vill spela. Jillian har rätt, det är lätt att se vem som vill spela vad.

–Jag gillar bara vampyrer, säger en långe kille i kostym och bakåtstruket lockigt hår. Zombier kan jag ingenting om.

Fanns det inte en lätt anstrykning av avsmak i uttalandet? Zombierna går hur som helst in för övningarna med liv och lust. De flämtar och släpar sig haltande fram. Brotta ner mig! ropar Elin och de kastar sig över henne under skrik och morrande. Vampyrerna tittar skeptiskt på.

ELIN: De måste kunna skrika, agera och gå in i sina roller. Har man svårt för det kan man spela offer. Kanske någon som redan är död.

Vilken typ är jag?

–I hemlighet hoppas jag så klart på vampyr.

JILLIAN: Vampyr. Definitivt en vampyr.

ELIN: Kanske komma ridande på en häst? Stilig, kall…

Mycket nöjd med svaret och fast besluten att påbörja en helt ny karriär, lämnar jag Lilith. Men innan jag går passar jag på att boka biljetter till torsdagsföreställningen. Så tidigt som möjligt, innan mörkret fallit.

Undead the Night äger rum den 28, 29 och 30 mars kl 21–01. Bussturer går från Lilith, Bragegatan 15 i Malmö. Biljetter bokas på www.lilithperformancestudio.com