Batman Begins

Efter att ha apat sig med bröstvårtskostymer och pajiga färgglada fiender har Batman nu hittat hem till sin mörka sida. För det är vad spelet handlar om - mörker och rädsla. När man närmar sig en fiende kan man höra hans bultande hjärta. Knuffar man exempelvis ned en låda i närheten blir han ännu skrajare och pulsen ökar. Det är då rökgranaterna kommer väl till pass. In med ett par sådana och man gör en diskret entré inför en uppskrämd och lättslagen fiende. Hoppar man fram för tidigt finns det alltid någon med ett automatvapen som kommer och förstör. Därför måste man utnyttja spelets andra element - mörkret. Jämför man med andra spionspel är smygmomentet inte så avancerad, snarare som när man ska in i slottet i Ocarina of Time, men det ger en extra udd till det hela. Stämmningen påminner annars mycket om Max Payne. Och det är roligt att vara Batman på samma sätt som det var att hoppa bland taken i Spiderman. Att åka i Batmobilen eller segla på sin mantel känns precis så där tufft som Batman ska kännas. Dessutom är röstskådespelarna riktigt bra. Kanske inte konstigt när Michael Caine och Liam Neeson står för insatserna. Det är snyggt, banorna är välplanerade och allt flyter på i en bra takt. Spelet bjuder inte på några innovationer, men det är roligt och lite sådär lagom mörkt och läskigt för såväl yngre som äldre.