Brute Force

Ibland får man för sig att datorer gör sig dummare än vad de är, bara för att djävlas med en. Artificiell intelligens förefaller i spelsammanhang allt för ofta vara ren och skär dumhet. Det är störigt när fienderna man ska skjuta ner uppför sig korkat, men det är förstås ännu mer enerverande när ens datorstyrda vapenbröder uppför sig som blandmissbrukare. Nu är det inte så att Brute Force är ett dåligt spel. Tvärtom är det riktigt lajbans. Problemet är bara att det utger sig för att vara något det inte är. Brute Force liknar till stor del Halo. Du spelar en soldat (sedd ur tredjepersonsperspektiv), någonstans i rymden, någon gång i framtiden och kilar omkring och skjuter fulingar. Grafiken är stilig, miljöerna är snygga och styrningen fungerar galant. Och det räcker faktiskt för att vara ett underhållande, men inte speciellt banbrytande spel. Men det räckte inte för utvecklarna Digital Anvil. I stället för att man bara ska styra sin soldat Tex ställs nämligen ett team om fyra personer till ens förfogade. De olika soldaterna har olika egenskaper och unika specialförmågor. Du kan styra varje enskild gubbe, men du kan också beordra de övriga i teamet att täcka dig, stå stilla eller skjuta när de känner för det. Och det är här det där med artificiell intelligens spelar in. Dina kamrater är inte så klipska och du inser snart att det är enklast att helt enkelt välja den figur du vill styra, beroende på situationen, och sedan låta de andra stå och hänga på betryggande avstånd. Själva idén med taktiskt team-baserad strid faller således. Men det är faktiskt inte hela världen. Det är fortfarande hyfsat underhållande och att du har fyra spelare i stället för en leder om inte annat till en viss omväxling.