Jag. En rockgud.

[B]Jag tror jag[/B] var nitton bast när jag fattade att jag med största säkerhet inte skulle få åka dubbeldäckad turnébuss, sabba hotellrum och ge ut den svåra andra plattan. Året därpå förstod jag att jag nog aldrig ens skulle få ge ut den första. Planerandet för ett kommande liv i diskbänksrealismens deppiga tecken tog vid. Och det gick ganska bra. Kombinationen snedlugg, popklubb och dyster uppsyn är ju som bekant en vinnare i kvarteren kring Mariatorget. Men innerst inne var det tungt att veta att alla år i mögliga replokalsutrymmen varit helt åt helvete. Så en surmulen dag dök min psykiska välgörare upp på trappsteget framför dörren. En plastig imitation till rockyxa med kulörta knappar som osökt fick mig att sända några kvicka tankar till instrumentkyrkogården. Du vet, det där stället där pinsamma försök som synthgitarren vilar under anonyma gravstenar. Efter att ha plockat upp nämnda åbäke och gjort kopplingen grön-grej-på-skärmen-motsvarar-grön-knapp-på-gitarrhals började stora saker hända på de få kvadratmetrarna fri yta framför dumburken. Tunga poser från forna glansdagar dammades av. De närmast sörjande såg med skräckblandad förtjusning hur klockan tickade motsols för att snart nå en emotionell årstid där Kafé 44 och peroxidblekningar var kung. Men det spelar ingen roll att alla mina vänner har skivkontrakt och bockar av Tysklands samlade utbud av budgethotell i ett rasande tempo, medan jag själv spelar tv-spel på arbetstid. Det har jag en svart SG-imitation i syntetmaterial och tidernas grymmaste partylir att tacka för. Jag står på knä här. Tack. Spelprånglarna kränger drömmar. Tro inget annat. Nu ser jag med spänning fram mot digitala upplevelser som kan tacka andra känslomässigt infekterade områden i min vardag. En raggningssimulator i bekant krogmiljö där oddsen för framgång är sockrade och optimistiskt färglagda vore mumma. För att inte tala om en pedagogiskt utformad karta till livets andra huvudbry, karriärmässigt avancemang utan ett grymt curriculum vitae i bakfickan. Fast det är så klart ett ämne värdigt en krönika i sig. [H]Bäst just nu[/H] [B]Animal crossing: wild world[/B] DS/Nintendo Jag grinade när min kossa till granne flyttade förra veckan. Typ. [B]Guitar hero[/B] PS2/Red octane Riktiga män gillar More than a feeling med Boston. [B]Daxter[/B] PSP/SCEE Med en kåt, snabbkäftad utter i jackfickan är man aldrig ensam på nattbussen. [B]Trauma center: under the knife[/B] DS/Nintendo Grym nödlösning för alla som tycker att läkarlinjen andas transportsträcka och höga studielån. [B]Just idag är jag stark[/B] låt av Kenta VM i all ära, men jag saknar bolltrollandet på Söderstadion.