New super mario bros

En gång träffade jag min gamle mattelärare på krogen. Han såg sig lik ut och efter att ha snackat lite skit om de mindre lyckade i klassen och det vanliga "vad stor du blivit" så kändes det precis som förr. Att spela New Super Mario bros är lite som att träffa honom. Rakt tillbaka till klassrummet. Världen man rör sig i mellan banorna ser precis ut som i trean och första banan ser till och med ut som första banan i det första spel jag ägde, Super fucking mario bros. Det fina med New Super Mario bros är att det är av det klassiska 2d-plattformsmåttet med fokus på tvåknappssystemet med hoppa, spring och skjuta eldbollar, fast förfinat med rörelser från 3d-spelen i polygonmiljö. Något som kommer att ge spelet en otrolig livslängd är de 27 minispelen. Det är lite trist att det ska vara så besvärligt att få fram Luigi bara. En kul sak är att Bowsers röst gör av Frank Welker som förutom ett dussintal tecknade tv-serier också gjorde rösten till monstren i Gremlins. Det är alltså ett hantverk vi snackar om här.