Onimusha - Dawn of Dreams

Det började inte så lovande: banal hugga-ner-folk-med-svärd-action, ett evinnerligt hamrande på fyrkant, vidare till nästa område, upprepa. Efter att den första banan var avklarad var den sura gubben väldigt nära till hands. Men lite mer tid borde man ju lägga ned, som den seriösa "speljournalist" man är. Inte skulle en filmskribent såga en film bara för att den börjar lite trögt. Ett antal timmar senare är upplevelsen av Onimusha en annan. Okej, det har helt klart sina brister, och bara för att man får erfarenhetspoäng och kan välja hur karaktärerna ska utvecklas gör inte det hugga-ner-folk-med-svärd actionen (det heter så, lovar!) mindre banal. De pussel man behöver lösa kräver sällan någon överdriven hjärnaktivitet, och det blir ganska tjatigt att döda ett spöke med rishatt och alla hans 10 000 identiska syskon. Men. Banalt är inte nödvändigtvis någonting dåligt. Onimusha är underhållande, fint att titta på, storyn bättre än genomsnittet, atmosfären finns där, och känslan av att man faktiskt verkligen måste rädda det medeltida Japan genom att döda någon ond demon är tillräckligt påtaglig för att hålla intresset vid liv. Said Karlsson