Resident Evil: Umbrella Chronicles

Med en sida ur House of the Deads bok lyckas Capcom för en gångs skull skapa sig ett engagerande stycke ljuspistolaction.Med en sida ur House of the Deads bok lyckas Capcom för en gångs skull skapa sig ett engagerande stycke ljuspistolaction. I denna hårt komprimerade nytolkning av händelseförloppet från de tre första Resident Evil-spelen har fokus flyttats från traditionell gubben-i-lådan-skräckis till ogenerad hylsaction. Och det är förstås inget fel med det. Capcom har ju — tyvärr — tidigare visat att man inte har kompetensen att göra några avvikelser. Men här lyckas man emellertid ypperligt med den traditionellt rälsbundna pang-pang-formulan.

En fjäder i hatten för Umbrella Chronicles är längden. I en genre där spelen i regel levererar så mycket bang-for-the-buck man bara kan under ett par ynka timmar mäter sig paraplykronologin i det tredubbla. Visst, längden har sitt pris — det dippar lite här och var — men under återberättelsen av det allra första spelet gör Capcom allt rätt och bjuder på förstklassig herrgårds-horror. Helt i linje med förebildens.