The sims bustin' out

Herregud! Jag har kommit på mig själv att jag sitter och spelar The Sims Bustin¹ Out på min N-Gage. Det måste jag vara den oheligaste kombinationen i spelvärlden. Alla inbitna spelare avskyr The Sims mer än något annat och avfärdar N-Gage som elefantörat. Men jag erkänner att när jag sitter på tunnelbanan, när jag väntar på min älskling eller ärligt talat, när som helst när tid ges för en ledig stund så drar jag fram min N-Gage och knatar runt en stund med min sim som heter Bird (jag vet, otroligt korkat namn). Hans hem är inte speciellt vackert, det är en ladugård hos en farbror som har en bondgård. Bird har charmat poesiflickan. Egentligen vill jag att han ska bli förälskad i den tuffa rockbruden (jag inbillar mig att hon liknar Maria i Sahara Hotnights), men alla försök till konversation slutar med nya pinsamheter. Pratstunden med rockbruden avbryts av att magen kurrar, nu måste han käka igen. Men det blir inget krubb, jag inser att pengarna är slut. Det finns inget socialkontor eller CSN så det är bara att spotta i händerna och bereda sig på lite hårt arbete. Bird (eller snarare jag) har tröttnat på att klippa sin farbrors gräsmatta och jobbet på baren börjar inte förrän mot kvällen, så han får väl gå ner till hamnen och fiska. Nu är han inte bara hungrig och kissnödig utan vill också ha roligt. Hmm, jag låter honom se på TV, det är ju trots allt The Simpsons på TV i verkliga livet, så jag hoppas att Bird får in TV3 i ladugården. Gäspande stänger Bird av TV:n och släpar sig till sin säng. Mina ögonlock är tunga, jag måste själv kravla till sängen. Imorgon väntar en ny dag för mig och Bird. När jag sover tänker jag på världen i The Sims Bustin¹ Out. Den är ganska liten och trevlig. Men invånarna är extremt stereotypa. Väljer man att säga något till motorcykelknutten om frihet och hojen så avger han ett grymtande skratt och blir genast din vän. Det gör att The Sims känns ganska syntetiskt. Kanske det kommande The Urbz kan tillföra lite mer attityd och djup i karaktärerna. För The Sims Bustin¹ Out känns mest som en mysig, men märklig småstad vars invånare är skådespelare hämtade ur vitt skilda filmer. Trots detta måste jag erkänna att när jag vaknar så pirrar suget efter att spela. Efter en snabb frukost och på väg mot jobbet sitter jag på tunnelbanan igen och styr Bird genom vardagslivet.