The Thing

För tjugo år sedan gjorde John Carpenter en Alien-inspirerad film om ett forskarteams tarvliga öde på Antarktis. Det är ingen bra film. Men som många dåliga filmer betraktas den idag som kult av tvivelaktiga figurer som inte sällan brygger sitt eget tvivelaktiga öl i sina tvivelaktiga klädkammare. Vissa kvalitéer har dock The Thing som film: dels den ogudaktiga isolationen i ett mäktigt snöyrande landskap,dels den paranoida stämningen. Den senare framkallad av det faktum att monstren kan anta sina offers skepnad. Det är lyckligtvis just dessa två faktorer har spelet The Thing fokuserat på. Det utspelar sig tre veckor efter filmens slut då en amerikansk räddningspatrull når den övergivna stationen. Detta passar alldeles utmärkt eftersom filmens slut är tämligen öppet. Miljöerna är noggrant kopierade från sin förlaga,och den som nyligen tittat på videon känner verkligen igen sig. Det är kallt, dålig sikt och oerhört ogästvänligt. Att pulsa omkring utomhus innebär snart att man börjar huttra och tillbringar man för lång tid i kylan fryser man helt enkelt ihjäl. Inte nog med att klimatet är elakt. Du har även "Saken " emot dig..Saken - The Thing - är jätteelak. Och eftersom Saken kan anta formen av vad som helst som den dödat kan du inte rik- tigt vara säker på att den snälle ingenjören är en snäll ingenjör. Han kan ju lika gärna vara elaka Saken. Och ingenjören är inte dum - han är förstås lika misstänksam mot dig. Du måste bevisa att du är en reko kille genom att vara göra bussiga grejer mot de övriga medlemmarna i teamet - till exempel ge dem vapen. Får du dem att lita på dig kan du däremot beordra dem att utföra olika uppgifter åt dig. Du måste också se till att de inte blir alltför rädda av sig, för om så sker bryter de ihop likt övertrakasserade lärarvikarier. Kontrollen av dina kompanjoner, samarbetet kombinerat med den paranoida misstänksamheten mot dem, och deras misstänksamhet mot dig är väl fungerande och spelets styrka (liksom filmens). Likaså miljöerna. Men liksom att monstren i filmen ibland blir en smula löjliga är de i spelet lite taffligt animerade. Därtill kan invändas mot smärre brister i "kameraarbetet ", vilket ju är ett vanligt problem i tredjeper- sonsgenren. Och så saknar jag en karta, även om det i fallet The Thing faktiskt kan tillföra någonting till stämningen att man stundom irrar bort sig. Det märkligaste av allt med The Thing är trots allt att man lyckats göra ett spel som på ett briljant sätt inte bara är en självklar fortsättning på filmen, utan dessutom genom att fokusera på precis rätt saker faktiskt överträffar den i kvalitet.