Zoo Keeper

"Kom allihopa, vi ska gå på zoo. Zoo, zoo - vi ska gå på zoo! Pappa följer med också kan ni tro Zoo zoo - vi ska gå på zoo!" Man kan inleda en recension på många sätt, men att skriva en Zookeeper-text utan att citera Mora träsk gamla slagdänga är nästintill tjänstefel. Att göra det utan att ha låten själv dundrandes ur datorhögtalarna är såklart lika illa. Spelet kretsar alltså kring ett zoo, du är en, lätt förbannad, djurskötare som av någon bisarr och ytterst japansk anledning, ska samla in en massa djur. Detta sker genom att du byter plats på två djur. Skapas en trio försvinner det djuret och poängen trillar in. Varje nivå kräver ett visst antal och när kvoten är fylld ökar både tempot och pulsen. Kontrollen är så felfri att man nästan börjar tro att Nintendo DS och dess pekskärm skapades enbart för det här spelet. Att ta på någonting har aldrig förr varit så här roligt. Eller jo, det har det ju. Men inte på en spelkonsoll. Mario, Wario och de blå filurerna i Feel the Rub kan ta sig i brasan, det är så här ett bärbart releasespel ska se ut. Det finns egentligen bara en anledning till att det inte blir den gladaste gubben, och det är att Zookeeper faktiskt finns helt gratis på Internet. Inte lika bra, men fyra hundra kronor billigare. Men då kan du inte lyssna på tv samtidigt, få långa bussresor att likna korta taxiresor hem från krogen eller smygspela på jobbet. Dessutom finns det inte några djur som kommer i den versionen. Inte för att man ska köpa ett spel bara för att det finns djur som får orgasm i det, men det är ju en rolig detalj. Zookeeper är i vilket fall som helst det bästa releasespelet till Nintendo DS och visar faktiskt att det är på zoot allt hett sker. Synd bara att man inte får Mora träsk inofficiella soundtrack på köpet. Vi får nynna refrängen för oss själva istället; "På Zoo, kan man göra vad man vill och lite till. På Zoo, kan man titta på en jättekrokodil. På Zoo, kan man mata sälarna med sill. På Zoo." [I]Sofia Hård [/I]