Angående gårdagens Newsroom – One Step Too Many

Okej människor, this is it. Det är såhär en showdown ser ut i Sorkinland. En lagom sansad diskussion i ett konferensrum.

Will McAvoy har gjort en fokusgruppsundersökning om sig själv. Gillar idén ändå. Vilken svensk TV-personlighet lever i tillräckligt stor narcissism för att göra samma sak? Det kan inte vara en tillfällighet att Måns Zelmerlöv så plötsligt hoppade av »Allsången«?

Allt jag kan tänka på när jag ser Stephen Root är att någon stulit hans röda häftapparat och, i det här fallet, hur det var hela motivationen till att förespråka kemisk krigsföring. Jag antar att det gör Bill Lumbergh till Gaddafi vilket också känns fullständigt rimligt.

(Har du inte sett »Office Space« bör du göra det och läsa om stycket ovan.)

Date night på ACN-kontoret och Maggie super i sin ensamhet. Vi förstår att hon är deppig, det behöver inte understrykas att hon börjar bli stammis på en bar och att alla andra har sällskap. Dessutom kändes den där dubbeldejten+1 som ett socialt haveri klassen värre än en ensam kväll med flaskan.

Jag har slarvat ytterst lite med TV och ändå med rätt säker hand avgöra att det inte är en bra idé att be Bengt Magnusson sparka lite boll för barncancerfonden i #nymo. Speciellt inte om Magnusson ej är underrättad om att han ska sparka boll.

Att Operation Genoa kommer bli ett haveri storymässigt har känts givet hela vägen. Varför? För att »The Newsrooms« förankring i verkligheten alltid handlar om att verkligheten gjorde fel. När en helt uppdiktad nyhet bollas in är det därmed extremt tydligt hur ingen kan ha gjort fel – utom ACN-redaktionen.

Det här är showdown i Sorkinland. Någon manipulerar ett filmklipp, någon annan håller ett tal om sanningen, någon leder en utredning och någon får sparken. Just wait for it.