Lördagslistan: Filmhistoriens fem fetaste cameos
5. Martin Sheen, »Hot Shots! Part Deux«
Det kan mycket väl vara så att »Hot Shots«-filmerna är de jag sett flest gånger. Jag hade dem på VHS som barn och minns att jag en gång såg första filmen fyra gånger samma dag. Det tog dock ett några år innan jag greppade innebörden av Martin Sheens cameo. Innan jag förstod att Topper Harley parafraserade »Apopcalypse Now« och varför de älskade varandra i »Wall Street«. Med alla pusselbitar är på plats är det dock en smått briljant filmscen. Och kanske världens bästa meta-ögonblick.
4. Totoro, »Toy Story 3«
Det här är mest en himla fin homage från folket på Pixar till folket på Studio Ghibli. »My Neigbour Totoro« är typ världens finaste film och att Totoro dyker upp hastigt och lustigt i »Toy Story 3« visar både vilken inspiration hen haft på den animerade filmen och vilken otroligt utmärkande estetik hen är gjord med. Älskar!
3. Eminem, »Funny People«
Att Eminem kan agera är efter »8 Mile« ingen hemlighet. Att han besitter en grym komisk timing kom dock som något av en nyhet i och med Judd Apatows »Funny People«. Marshall spelar sig själv i ett samtal med Adam Sandlers misslyckade skådespelarfigur. Han gör även ett koleriskt utfall mot komikern/sitcomlegenden Raymond Romano. Kort, sött och mycket roligt.
2. Cate Blanchett, »Hott Fuzz«(Se klippet genom att klicka på bilden)
Detta kan vara den snyggaste cameon någonsin, nästan bara för att den är så fruktansvärt nedtonad. För det är inte konstigt om du missade Cate Blanchett i »Hot Fuzz«, hon är bara med några sekunder. Med skyddsdräkt. Och munskydd. Och hon är med i typ 2 minuter. Att huvudkaraktären Nicholas först misstar någon helt annan för henne är talande och understryker det roliga i att låta en av världens största skådespelerskor vara med utan att synas alls.
1. Marshall McLuhan, »Annie Hall«
Okej, jag vet, den här förstaplatsen är rätt pretto men Woody Allens användning av Marshall McLuhan i »Annie Hall« är så tillfredställande på flera nivåer. Den realiserar liksom drömmen om att få sätta dit en jobbig jävla maratonman som plöjer fram sina åsikter likt en röd ful traktor på ett lerigt fält. Att få sätta dit en äcklig besserwissrande douche genom att plocka fram det mest slutgiltiga av ess ur rockärmen; att presentera dem för sitt ämne. När McLuhan säger ”you know nothing of my work”… Bliss för en underlägsen tönt som mig vars enda styrka är onödig kunskap.