Trailer Park Tuesday

Jag har vanligtvis rätt svårt för musikaler. Kanske mest för att de känns så styltiga eller för att berättelsen ofta blir mer lidande än förhöjd av sångnumren. Av någon anledning känner jag inte så inför den kommande filmatiseringen av »Les Misérable«. Tonen är ganska hårt hållen, paradnumret »I Dreamed a Dream« växer sig successivt starkare och Russel Crowe ser exemplariskt myndig ut i rollen som Javert. Dessutom är Anne Hathaway sjukt snygg. Både i långt och stympat hår.

Asså bara faktumet att Michael Haneke gjort en film om kärlek får förhoppningsmaskineriet att tuffa igång med full gas. Nu är nog »Amour« sannerligen inget glädjepiller i linje med något äckligt Jean-Pierre Jeunet-pekoral utan snarare en ganska sober halvdeppig historia om åldrade relationer och pensionens kranka blekhet. Samtidigt anas i trailern en otroligt finstämd och ärlig historia (bara att höra Isabelle Hupperts franska är lugnande för själen). Det känns som en historia Joan Didion skulle ha kunnat skriva. Ett borgerligt småmys som stryker alla överkritiska cineaster medhårs. Jag gillar nog det.

Det absolut konstigaste i trailern till »House at the End of the Street« är hur otroligt taktlöst Jennifer Lawrence behandlar ämnet Bortgångna föräldrar. Efter att ha blivit erbjuden skjuts hem av en föräldralös Max Thieriot bryter hon den kyliga stämningen med ett "you’re parents got killed"… Smooth. Annars verkar filmen vara som skräckfilmer är mest. Ungdomar som går in i hus de inte borde vara i. Spöken som dyker upp när det är som tystas osv. Man är ändå lite sugen. Kanske för att man bara vill ha mer Jennifer Lawrence. Eller är det eventuell upprättelse för Elisabeth »Leaving Las Vegas« Shue som lockar? Antagligen inte.

Slänger in den här med. Mest som en liten lens flare-bonus.