Whitney - mer än en historia

Jag satt och grät till »Field of Dreams« igår. Vet inte riktigt varför men på någon subliminal nivå handlade det säkert om att jag såg Kevin Costner hålla ett fantastiskt tal på Whitneys begravning i lördags. Jag har inte varit på jättemånga begravningar. Det är jag tacksam för. De jag varit på har dock varit som bäst efter själva jordfästningen. Då alla liksom träffas och samtalar. Det är då alla historier berättas, Alla minnen släpps fram och den man precis tagit farväl av får nytt liv i de sörjandes hjärtan.

Dessa historier handlar sällan om sanningen. Det spelar ingen roll. De fungerar istället som små nyanser i ett porträtt av någon som inte längre finns. Genom att vi berättar historier blir allt limsom tydligare, vår sorg, vem den bortgångne var men framförallt vad hen betydde för sina medmänniskor.

I en fantastisk föreläsning talar den Nigerianske författaren Chimamanda Adichie om det farliga i att bara ha en historia. Om hur vår förståelse och bild av någonting alltid blir tom och intetsägande när den bara baseras på ett perspektiv. Hur exmpelvis fattiga människor kan vara endast fattiga så länge det är allt vi vet om dem.

Jag tror det var därför jag tyckte om Kevin Costners tal. För att han berättade en historia om Whitney som inte handlade om allt det där vi redan vet. Att han berättade om en vän, om en busig, tuff och orolig människa han kände. Han tecknade de nyanser vi aldrig fick se genom att dela med sig av minnen om Whitneys personliga motgångar, om uppväxten i babtistkyrkan och om hennes nervositet inför en audition till »The Bodyguard«. Han gjorde kort sagt Whitney Huston till en människa större än alla löpsedlar och rubriker om missbruk eller stormiga gräl.

Det var det jag uppskattade mest med Whitney Hustons begravning, att hon uppstod som mer än en droghärjad sångerska, att hon blev mer mänsklig än vad jag någonsin upplevt henne som medan hon levde. Det är viktigt just eftersom det annars glöms bort, att varje människa alltid är mer än en historia.

Ps. R. Kelly sjöng ganska fint också. Ds.