Elvis

Det har gått trettio år sedan Elvis åt sin sista baconmacka, och hur många tvfilmer som helst har försökt att berätta hans livshistoria. Elvis är möjligtvis lite mer påkostad, men lika efterblivet underdånig till legenden. Det är knappast en nyhet att Elvis var sjukligt bunden till sin mor (spelad av Camryn Manheim) som mer än någon annan påminner om Marit Paulsen, eller att han var en kass make till Priscilla. Känslan den här serien lämnar efter sig är en enorm tomhet. Jag har sett färg torka med mer personligt uttryck. Rhys Meyers må vara snygg, men hans enda ansikte serien igenom är bilden av en fåraktighet bortom all vett och sans. Hur han har kunnat vinna priser för rollen som Elvis (med irländskan nästintill intakt) är ett större mysterium för mig än hur någon kan tycka att höftryck är höjden av sexighet. Se Elvis in Concert istället om du gillar The King!