Up and Coming: We Are The Storm

Foto: Mathias Stenback

"Naturen är häftig och storslagen"

We Are The Storm är sex vänner som trivs bra i varandras sällskap. Men musiken uttrycker mer desperation än trivsel. I nöjesguiden.se:s intervjuserie Up and Coming, där vi träffar lovande artister, berättar de varför de gillar naturreferenser.

Innan jag intervjuar We Are The Storm lyssnar jag på låten I Woke up To The Bells väldigt många gånger. Bandet gav ut sin debutskiva i år, så det finns rätt många låtar att välja på – Galileo, till exempel, har spelats en del i P3 – men just I Woke up To The Bells får gå på repeat i lurarna. Den nervigt opolerade musiken och den otyglade skriksången framkallar en oväntad känslostorm. (No pun intended.)

Hästar på en snöig landsväg pryder omslaget till To The North-Pole, We Are The Storms debutalbum som släpptes i m

aj i år. Albumtiteln är en referens till den gemensamma favoritromanen Frankensteins monster – vilket ingen utomstående verkar ha snappat upp, konstaterar gitarristen och sångaren Staffan John Sigvard och blandinstrumentalisten Ludvig Paulsrud.

Men titeln och bilden är också i linje med bandets tendens att hämta inspiration från naturen.

- I Sverige är ju nästan allt natur. Naturen är storslagen och häftig, och tacksam att ta metaforer från eftersom den är en referenspunkt alla förstår. Och den är väldigt känslofylld, säger Staffan John Sigvard, som beskriver texterna på To The North-Pole som ”små berättelser i naturmiljö”.

Någon uppenbar desperation går inte att skönja hos de två 25-åriga bandmedlemmarna. De beskriver gruppen som en ”strömlinjeformad” skara vänner som kommer nästan misstänksamt bra överens.

- Vi är kompisar som råkar ha ett band. Vi har bara bytt ut de timslånga TV-spelspauserna mot timslånga reppauser, säger Staffan John Sigvard, och tillägger att vännerna fortfarande spelar TV-spel. Men de håller också på att förbereda nästa skiva och experimenterar en del med stråkmaskiner.

- Det är kul med nya, roliga instrument. Tyvärr går de sönder hela tiden. Det är därför vi har så många.

We Are The Storm syftar på den romantiska 1700-talsrörelsen Sturm und drang (Den unge Werthers lidanden, och så vidare). Men stormtemat kan också tolkas som en del av bandets mål med musiken.

- Viss musik har ju förmågan att svepa med lyssnaren. Det vill vi gärna lyckas med. Vi vill göra låtar som man inte börja telefonera eller twittra till, säger Ludvig Paulsrud.

Han och Staffan John Sigvard pratar en stund om skillnaden mellan att lyssna på en skiva från början till slut utan avbrott, och att lyssna på en playlist med reklampauser. De tycker det är ett problem att allt, som Ludvig Paulsrud uttrycker det, ”ska vara i 140 tecken”.

- Folk uppskattar skivor mindre och mindre. Men att lyssna på en hel skiva utan att bli störd är ju en helt annan grej än att lyssna på Spotify. Vi vill utgå från ett koncept och göra en skiva som blir en helhetsupplevelse.

Var kommer desperationen i låtarna ifrån? - Det går inte att säga. Vi har ju alla en massa undertryckta känslor och impulser. Om man tror på Freud i alla fall, säger Staffan John Sigvard och tillägger:

- Det var någon fransk blogg som skrev att vi lät som att vi bara fick en chans att göra en skiva. Den beskrivningen gillar jag.