”Vi gör inte musik för att bli popstjärnor”
Texterna är lika delar nihilism och upplösning, musiken elektronisk och pulserande, som för en generation som aldrig hört Broder Daniel eller The Tough Alliance. Carl Reinholdtzon Belfrage träffar den hippaste duon just nu, Mami Umami.
Det finns ingenting i Malmö som framgångsrikt skulle kunna öppna ett OnlyFans-konto. Malmö ser för jävligt ut. Och det luktar. Men det är lite så Malmö är. En fullständigt oförutsägbar stad. Det är som att någon har försökt skapa ett samhälle och när turen kom till Malmö tog budgeten slut och människor lämnades vind för våg med murbruk, elsparkcyklar och falafel. Det är fascinerande att betrakta. Vad som helst kan hända. Vilket har skapat en unik kulturell gnista. Där har Malmö en laserlik energi. Totala motsatsen till Stockholms fullkomligt svenniga utstrålning. Karlskronaplan, där jag befinner mig för denna intervju, påminner mig till och med om när jag bodde i Williamsburg i Brooklyn, sent 90-tal. Ett område och en tid där klichéer som ”äkta”, ”independent” och ”hippt” blev på riktigt och fylldes av realitet. Detta är Karlskronaplan 2026. Eller som områdets okrönta drottning Jackie från den existentiella electro-beats-duon Mami Umami uttrycker det när hon nu sitter bredvid mig på något som bara kan beskrivas som en ”trästol”:
”Hade Karlskronaplan haft ett apotek och ett Systembolag hade jag aldrig lämnat området.”
Mami Umami är Jaqueline El Amiri och Leo Furby. Jackie har energin och uppsynen av en arg hiphopare från 90-talet. På scen är hon utåtagerande, ofta friserad i långa flätor som flyger fram över publikhavet som tentakler från valfri Marvel-skurk. Hade Jackie varit ett matrecept i TV4 hade någon AI-genererad programledare läst upp ”mät upp lika delar Korn och Cypress Hill och smaka av med Wiz Khalifa”.
Leo ser mer ut som en ung version av Stonefunkers gamle sångare Emrik Larsson med blekt hår och förkärlek för funk. När han sitter bakom trummorna live är han en korsning mellan Animal från Mupparna och Mötley Crües Tommy Lee. Det är fantastiskt att bevittna. Duon kommer från Helsingborg och Lomma, musikalisk kärlek uppstod vid första ögonkastet och de har förädlat sin genrelösa musik sedan dess. De beskriver sin konst som ”elektroniska uttryck med ett rått, rytmiskt sound som ska spegla en generation och omvärld i upplösning.” Men de är mer av en upplevelse än en musikalisk akt. Väldigt Malmö alltså.
Hur ser den perfekta utekvällen i Malmö ut?
– Man möter spontant upp valfri skara vänner på Kafé Flax vid 16-tiden i solen för att man bara råkar gå förbi… Smakar lite av alla viner på listan och beger sig hem alldeles för sent. Väl hemma byter man om, snackar lite skit och drar till Freden, eller kanske Rex, eller kanske Nobes, eller kanske Family? Eller kanske Möllan, om man är på riktigt party-humör? Har man tur har Skrubb klubb på Inkonst. Då drar man dit. När de stänger hittar man en studio med full uppsättning och jammar lite för länge tills man går hem och sover alldeles för lite. Morgonen därpå glider man ner till Midos Livs, tar en macka och promenerar tillbaka till Flax för en kopp kaffe. Sedan börjar det om igen. Typ något sådant…
Är Malmö ett sommarkollo för ensamkommande smålänningar, en skatepark eller en stad?
– Smålänning eller inte, alla är välkomna i Malmö. Som barn minns jag när man fick komma in till stan, åka till Ystadsgatan och göra ärenden med pappa i alla olika butiker som gatan har att erbjuda. Det var livligt, alla såg olika ut och framför allt var alla välkomna. Som liten flicka uppväxt i Lomma med tighta lockar och annorlunda efternamn var flykten in till Malmö efterlängtad under hela barndomen, en dag skulle jag få känna mig fri. På den tiden hade jag inte ens fått se vad Stockholm och Göteborg hade att erbjuda, men övertygelsen att Malmö gav mest frihet var stark, trots att den ju faktiskt är lite mindre än våra andra storstäder, och precis så var det. Busskortet gick varmt på de gula bussarna in till stan, där fick jag äntligen känna mig hemma på riktigt, utforska och förstå mitt behov av kreativiteten.
Var det så musiken föddes i dig?
– Ja, med tiden hittade jag hem i musiken, fick utrymme att utforska den vidare på musikskolan Spinneriet. Långsamt växte Mami Umami fram. Det blev tydligt att ju större plats i livet musiken fick ta, ju mer hade man att tjäna på att vara i Stockholm. Där finns alla kostymnissar med pengar och stora bolag, men i slutet av dagen nästlar det bara in en i ett knutigt garn av arbete där kärleken för kreativiteten glider längre och längre ifrån en. I Malmö får vi finnas i tacksamheten av att bara skapa, utrymmet för att tänka efter och spekulera, slå sig ner och prata med en främling utan att bli betraktad som en galning. I Malmö finns kanske inte stålarna, men det gör på något sätt alla malmöiters val att stanna lite starkare. Vi är här för att vi trivs och gemensamt vill skapa ett samhälle där livet får hända varje minut av dagen.
Malmö Stad förväxlar er med Familjen och ger er 19 miljoner för att spela in luften på ett bibliotek, hur går ni till väga?
– Skickar en röstmemoinspelning, lägger resten av pengarna på att bygga färdigt lägenheterna i kukenhuset (känt hus i Malmö som ser ut som en…ja, ni förstår) på Södervärn, gör takvåningen till en studio med stora panoramafönster. Resten av huset får bli små lägenheter med rolig planlösning och billig hyra. Sedan skriver vi en låt på skånska om stulna cyklar och arbetsnarkomaner och lägger resten av pengarna på att Snoop Dogg ska komma in som feature.
Falafel eller kebab? Eller falafelkebab?
– Falafel med fetaost eller halloumi! Kycklingrulle om och vid löning.
Vad kan man äta i Malmö utan att bli sjuk?
– Allt utom råttorna. Vi går till Nobes för kycklingvingar och kålpudding, Mr. Falafel för falafel, bollen i rullen för sista dagarna innan löning, Fir & Flax för veganskt och go-viner, Freden för öl och korv på lunchen, Lyran om vårt album säljer ut… Ja, listan är lång.
Är Möllan ett bidragssystem, en bokstavskombination eller ett syndrom?
– Möllan är alla de sakerna och lite till, vilket gör Möllan till en fantastisk plats som tyvärr numera är uppköpt av stockholmare som behöver en bra period poop!
Vad är er morgonritual?
– Vakna, somna, vakna, ringa varandra och vara milt irriterade, mötas på Flax för kaffe eller Midos för snus och macka och komma på vad fan som skulle göras idag. Vi har framförallt styrt vårt musikaliska lilla imperium indiependent, vilket innebär oändligt med små uppgifter som bör göras. Är listan inte lång behöver vi alltid ta oss till en studio, inte bara för att få färdigt musiken, utan för att vi ska hålla våra huvuden i schack och våra psykologers sinnesnärvaro stabil.
– Valet att göra allt själva var givet från början, och vi är tacksamma att ha skivbolaget Big Wednesday, som kan avlasta oss av all tråkig byråkrati och uppmuntra våra knasigheter. Det är just knasigheterna som är hela poängen på något sätt. Vi gör inte musik för att bli popstjärnor, vi gör det för att skapa en liten fristad för oss, alla som lyssnar, kommer på gig och är med på resan. För oss är det så mycket mer än musiken, den luddiga känslan av gemenskap och komplexitet som ligger mellan raderna i allt. Några punkter på morgonlistan senaste tiden har varit att gå till Mido och hacka deras övervakningssystem, hämta mattor, ta reda på vem som äger skylten ovanför Nobel, ta bilder med fighters i luva, skissa på boendesituation i valfri stad på väg till gig, hitta en tjock-tv och köpa vuxenblöjor.
Nämn tre saker förutom spettekaka ni inte kan leva utan?
– Det finns nog ingen som faktiskt gillar spettekaka, förutom möjligtvis den första skåningen. Så det får bli musik, kärlek och Malmö.
Vilken superkraft skulle ni vilja ha?
– Att kunna komma i tid.
Var i tabellen ligger Malmö FF?
– Ingen aning. Vi älskar Malmö, men så mycket från Malmö är vi inte. Vi hejar på FC Rosengård.
Om ni fick göra en dokumentär vad skulle den handla om?
– Just nu hade den handlat om vår nya ep After Work och resan dit genom sena nätter på Gränges, stökiga spelningar runtom i landet, och massa vackra människor vi har träffat. Men helt ärligt hade vi helst velat göra en dokumentär om varför livsmedelsbutiken på Lantmannagatan försvann utan någon förklaring.
Vilken film skulle ni vilja sätta soundtracket till?
– Gökboet eller Interstellar.
Om Mami Umami vore en hashtag, vilken skulle det vara?
– #stayugly.
Mami Umami spelar på Roskildefestivalen den 30 juni.